Anette

När jag lär känna personer är det som om de bara blir värre ju närmare jag kommer dem. Att jag alltid ska träffa fel sorts människor. Det finns inga schyssta killar, inte innerst inne. Skulle jag nu hitta "den där" killen så skulle inte jag vara "den där" tjejen för honnom. Inget blir nånsin som man tänkt sig. Jag minns när man var mindre, levde för stunden, oförstörd av verkligheten. Ta mig härifrån snälla nån.



Vi drar till skogs syrran...